Möt Anna-Lena

Det här är Anna-Lena, hon är 57 år gammal. 2016 fick hon diagnosen bröstcancer med beskedet att hon kanske inte skulle överleva. Vi pratar med henne om rädslan för att lämna sin dotter i förtid, hur hennes humor tog henne igenom dom mörkaste stunderna, om “Dödsgänget”, hur hon mitt upp i allt hittade kärleken och hur hon överlevde mot alla odds.

Det var Mars 2016 som cancern upptäcktes på en mammografi. Anna-Lena hade skjutit upp sin mammografitid i 3 månader för att den krockade med andra åtaganden i livet. Hade hon väntat ytterligare en månad hade hon inte överlevt. På mammografin fick hon beskedet att hon hade en cancer med högsta dödlighet och högsta återfallsrisk, att det var oklart hur länge till hon skulle leva. 

“Det beskedet var väldigt skrämmande. Det mest skrämmande var inte alla smärtsamma behandlingar jag skulle behöva genomgå, utan hotet om att behöva lämna min dotter Sara i förtid”, säger Anna-Lena.

“Dödsgänget”

Dagen efter att cancern upptäckts startade en 4 månader lång cellgiftsbehandling. I augusti opererade man bort det sjuka bröstet. Cancern hade som tur var inte hunnit sprida sig som läkarna först var rädda för. Efter operationen bodde Anna-Lena på patienthotell 2 dagar i veckan för att genomgå strålbehandlingar. 

“Jag bodde där tillsammans med flera andra cancersjuka. Jag kallade oss för Dödsgänget”, säger hon och skrattar. Hon fortsätter:

“Genomgående under mina behandlingar använde jag mig av min galghumor för att försöka göra det bästa av situationen. Utan den hade det inte gått. Allt vändes upp och ner och fick en ny mening, jag uppskattade nya saker. Till exempel att varje dag är en chans till ett nytt liv.”

Det är påsk 2017. Efter många och långa behandlingar kände Anna-Lena att hon ville göra något roligt igen, så hon tog upp dansen.

“Efter alla behandlingar fick jag återkommande panikångestattacker på grund av rädslan för återfallsrisken, men när jag dansade var jag bara i nuet och kände ren livsglädje.” 

Vid det här laget började Anna-Lena få hopp om att det kanske kommer gå bra, att hon kommer överleva.

“Jag minns att jag tänkte att jag har ju klarat mig hittills så nu är det bara att köra på”, säger hon och skrattar. 

Via dansen träffade Anna-Lena så småningom sin nuvarande sambo Lars. 

“Att få bli kär så här sent i livet är ju helt fantastiskt. Han ger mig sådan sådan glädje varje dag. Han var själv i ett skede där han återhämtade sig från en svår stroke, så dansen var vägen tillbaka för oss båda.” 

Tränar för att ha mindre ångest

Träning har betytt väldigt mycket för Anna-Lenas fysiska och psykiska återhämtning. Hon berättar att hon alltid tränat, men att hon förut tränade för det fysiska välmåendet. Numer tränar hon främst för det psykiska välmåendet.

“Jag sover bättre, blir gladare och har mindre ångest när jag får träna och röra på mig. Jag minns när jag precis fått cancern och träffade min tidigare kollega Carro (numer VD på Workout Empire) i er popup-butik. Hon insisterade på att jag skulle ha en jumpsuit som jag kunde ha när jag tränade. Att hon trodde på mig och trodde att jag skulle överleva betydde väldigt mycket, ett ögonblick jag inte glömmer”, berättar Anna-Lena. 

Efter att det ena bröstet opererats bort tyckte Anna-Lena att hon såg stympad ut och att hon förlorade den kropp hon hade.

“Jag har alltid varit rätt nöjd med min kropp, så det blev en chock när jag skulle bli enbröstad. Jag trodde aldrig att jag skulle känna mig snygg igen. Så en dag sa min dotter Sara: -Men mamma, ärret ser ju coolt ut! och efter det känns det rätt okej”, säger Anna-Lena.

Nuförtiden har hon inga problem med att visa sig naken i omklädningsrum eller visa upp sitt ärr, nu blir hon bara glad om någon frågar och hon kan stötta någon annan via cancern. Hon har även en bröstprotes som hon använder när hon känner för det.

“Jag känner mig nästan mer nöjd nu med min kropp, än innan. Det är så häftigt att kroppen orkat med alla tunga medicinska behandlingar, jag är impad över hur mycket den klarar.” 

I nuläget äter Anna-Lena en antihormonell medicin som ska ätas i 10 år.

“Det är 7 år kvar nu. Jag räknar ner dagarna”, säger hon och skrattar.

Powerwoman-kraft

Idag känner Anna-Lena sig mycket mer i nuet, än innan cancern. Hon uppskattar allt runt omkring sig mycket mer. Energin är lägre, hon blir trött lätt och behöver mer vila, men hon får mycket energi där emellan. 

“Om det är något jag vill förmedla så är det att ta vara på livet och gå på mammografier. En cancerdiagnos behöver inte betyda slutet nuförtiden, det kan till och med ge en powerwoman-kraft”, säger Anna-Lena.

INFO: Tidigare var dödligheten mycket hög för den typ av cancer som Anna-Lena hade. Tack vare forskning finns nu en behandling speciellt riktad till denna typ av cancer som ökar chanserna för att överleva.

INSTAGRAM: @ekannalena

Anna-Lenas egna inlägg

Under sin sjukdomsperiod skrev Anna-Lena många inlägg på sin Facebooksida. Stödet hon fick av familj, vänner och kollegor var ovärderligt. Nedan delar hon med sig av ett axplock.